Nej till kapitalisternas toppmöte! Bygg det internationella motståndet och klasskampen!

Alla till Hamburg mot G20 – delta i Internationella blocket!
I juli samlas världens mäktigaste i Hamburg. Toppmötet borde mötas med internationalistiskt, militant arbetarkamp – som en del av vår kamp mot kapitalistisk utsugning, förtryck, rasism, imperialism och krigshets.
Toppmötet samlar självutnämnda „världsledare“, som i sin tur konkurrerar med varandra om makt och inflytande, som orkestrerar krig och inbördeskrig när det gynnar deras intressen och som därigenom åsamkar mänskligheten lidande, flykt, svält och misär.
Mot bakgrund av en ständigt pågående kris för det kapitalistiska systemet kämpar imperialistmakterna med varandra om världen och dess resurser. Ojämlikheten växer, och massorna blir allt fattigare medan en liten minoritet blir allt rikare. Ett fåtal storföretag kan ta hem enorma vinster, bankerna räddas för miljarder av skattebetalarnas pengar och kapitalet flyttas från en kris till nästa, i en desperat jakt på nästa investering som kan ge vinst. Klimatförändringarna och miljöförstöringen är ett växande hot som redan har tvingat många på flykt.
Den härskande klassen har allt färre svar på hur systemkrisen ska lösas – utom genom krig, rasism, förtryck och förstörelse av hela regioner. Det här är inga undantag från normen, utan ofrånkomliga delar av kapitalismens världsordning i dess imperialistiska fas. I takt med att det blir mer uppenbart att systemet befinner sig i en världsomspännande kris blir överklassen i respektive land allt mer repressiv och reaktionär. De problem en allt mer auktoritär nyliberalism inte kunde råda på ska nu lösas genom nationalism och protektionism. Gränserna blir allt fastare och allt dödligare. De brutala gränskontrollerna ingår i den allmänna rasistiska offensiven mot de som är i behov av skydd. G20-ledarna samlas inte som likar, i syfte att på något sätt underlätta all den skada deras politik skadar eller för att diskutera hur mänskligheten kan föras framåt. Toppmötet är bara en annan form för samma gamla ekonomiska konkurrens och imperialistiska konflikter. Vilka överenskommelser som än träffas kan besluten där bara tas på de fattigare ländernas eller till och med på de svagare G20-ländernas bekostnad. I slutändan blir det arbetarklassen, de fattiga, flyktingarna och miljön som får betala priset. Kvinnor och särskilt arbetarkvinnor och bönder drabbas särskilt hårt. Rättigheter som arbetarklassen i hela världen kämpat för i decennier kan nu tas ifrån oss.
Därför säger vi nej till toppmötet, till dess representanter och till dess planer!
Vi förväntar oss inget från rasisten och sexisten Donald Trump, vars valseger i USA bara är ännu ett tecken på denna ledande imperialistmakts pågående kris. Att Trump kommer skulle i sig vara nog för att gå ut på gatorna och protestera. Men resten av gänget, från Erdoğan till Putin, är knappast bättre. De representerar alla samma kapitalistiska system, om än i mer eller mindre auktoritär form.
Det är viktigt att inte låta sig luras av hur Angela Merkel lyfter fram det tyska styrelseskicket som en förebild för resten av världen att följa. Hyckleriet är påtagligt. Fraserna om „demokrati och mänskliga rättigheter“ är det ideologiska ackompanjemanget till en mer aktiv, och således mer framträdande, tysk militär roll i omfördelningen av världens resurser. Den tyska regeringen arbetar oförtröttligt för att införa nyliberal nedskärningspolitik i Europa, för att upprätthålla de dödliga gränser som omgärdar EU, för ett intensifierat klasskrig från överklassen liksom för att rulla tillbaka demokratiska rättigheter samtidigt som man massivt bygger ut sin inhemska och internationella militärapparat.
De hycklande borgerliga demokraterna är inget alternativ till och erbjuder inget skydd mot reaktionära, nationalistiska och rasistiska rörelser eller partier. Att sådana krafter snabbt växer sig starka pekar snarare på att vår uppgift brådskar – vi måste skapa ett internationalistiskt, klassmedvetet och militant motperspektiv.
Socialdemokraternas, de fackliga ledarna och den reformistiska vänstern säger sig vilja reformera kapitalismen i allas intresse genom en „annan politik“. Den linjen har under de senaste decennierna visat sig för vad den alltid varit: en illusion. Sådana krafter får bara så mycket utrymme som kapitalismen tillåter dem att ha, eller har möjlighet att ge dem för stunden. Istället för att se dessa villkor klart och dra slutsatserna av det framhärdar de i att deras politik skulle kunna förhindra nya kriser. Därmed beseglar socialdemokratin sin plats på kapitalismens sjunkande skepp.
Men det betyder inte att vi inte tror att man kan nå förbättringar genom att kämpa för reformer. Tvärtom. Kampen är på många platser i världen defensiv och vi måste gå samman för att försvara oss mot borgarklassens angrepp. Men vi måste också vara medvetna om att även små segrar endast kan säkras genom beslutsam klasskamp: genom strejker, ockupationer, massmobiliseringar och upprättandet av strukturer för arbetarklassens självorganisering. Arbetarklassen och de förtryckta har inget att vänta sig från en „social“ eller „hållbar“ kapitalism. Istället måste vi förbereda oss för ett upptrappat klasskrig och för en organiserad kamp mot det kapitalistiska systemet i sin helhet. Reaktionära rörelser må vara på uppgång, men samtidigt finns det uppmuntrande exempel, världen över:
De palestinska och kurdiska folkens motstånd visar att de förtryckta är beredda att kämpa. I Indien har 150 miljoner arbetare deltagit i masstrejker, vilket visar arbetarklassens styrka i det landet, trots en otroligt repressiv hindu-nationalistisk regering. I Polen kämpar hundratusentals kvinnor mot ytterligare restriktioner av de redan restriktiva abortlagarna. Arbetarklassen i Grekland, Spanien och Portugal letar efter en politisk lösning på borgerlighetens och EU:s offensiv mot dem. I förra vårens strejker i Frankrike kan man ana konturerna av ett alternativ till Nationella Fronten. I USA växer en massrörelse fram som tar striden mot rasism, fascism och sexism, och där aktivister söker ett alternativ inte bara till Trump men också till Demokraterna.
Demonstrationerna i Hamburg är ett sätt att visa solidaritet med alla som kämpar mot systemet och dess politik i sina respektive länder!
Kapitalismen är ett globalt system och dess problem är globala. Det gäller för borgarklassen, men än mer för arbetarna och de förtryckta. Men medan borgarklassen är splittrad och står i inbördes imperialistisk konflikt skiljer sig vår klass intressen inte åt i olika länder. När det till exempel gäller frågan om självbestämmande och fred i Palestina och Kurdistan är utrymmet för en regional lösning litet. Kampen där stöter ständigt på patrull i form av de gränser som kolonialismen och imperialismen har satt upp. Den internationalism vi står för respekterar och garanterar – även inom Europa – alla folks rätt till självbestämmande. Vår solidaritet med förtryckta folks nationella befrielsekamp är internationell – men bara en internationell rörelse, som ifrågasätter och bekämpar varje nationsgräns, stat och egendomsförhållande, kan erbjuda ett långsiktigt perspektiv.
Vårt motstånd sträcker ut en hand till kamper som pågår runt om i världen. En aktiv och levande relation till dessa kamper är central för oss. Solidaritets- och stödaktioner är en viktig del där. Och för att ytterligare stärka den internationella solidariteten måste vi också utveckla ett utbyte av erfarenheter och ett nära samarbete på en internationell nivå. Det borde göras i organisatoriska och fackliga strukturer, liksom genom allianser och forum.
G20-toppmötet ger oss en möjlighet att organisera oss och ta ut vår protest på gatorna, tillsammans. Men det avgörande är hur samarbetet kan fortsätta efter toppmötets slut. Därför uppmanar vi alla att förenas och att bilda ett internationellt block som kämpar tillsammans, arbetar tillsammans och som tar upp en diskussion om hur vi kan skapa ett politiskt alternativ till kapitalism, rasism och nationalism.
G20-deltagarna har sina möten och överenskommelser riktade mot den globala arbetarklassen. De står enade i att implementera sin politiska linje, trots inbördes konkurrens och kamp om världens resurser. Samtidigt är vår kamp splittrad och saknar samordning. Vi behöver en ny, antikapitalistisk arbetarinternational som kan leda vägen från motståndet mot kapitalismens diktat här och nu, till en bredare kamp mot det kapitalistiska systemet i sin helhet och för ett socialistiskt samhälle.
● Solidaritet med arbetarkampen och den fackliga kampen i hela världen!
● Nej till militär uppbyggnad! Försvara de demokratiska rättigheterna!
● Slå tillbaka förtrycket av hbt-personer och unga!
● Nej all alla imperialistiska interventioner – dra tillbaka alla imperialistiska interventionsarméer!
● Slå tillbaka rasismen – öppna gränserna! För medborgerliga rättigheter åt alla!
● Kämpa för rätten till självförsvar och självbestämmande! Nej till all kriminalisering av vårt motstånd, av vänstern och den antiimperialistiska rörelsen!
● Stöd kampen mot ockupation och kolonisering! Internationell solidaritet med befrielsekampen i Palestina och Kurdistan!
● För en internationellt samordnad klasskamp! För en ny international!

Kommentar verfassen

Trage deine Daten unten ein oder klicke ein Icon um dich einzuloggen:

WordPress.com-Logo

Du kommentierst mit Deinem WordPress.com-Konto. Abmelden / Ändern )

Twitter-Bild

Du kommentierst mit Deinem Twitter-Konto. Abmelden / Ändern )

Facebook-Foto

Du kommentierst mit Deinem Facebook-Konto. Abmelden / Ändern )

Google+ Foto

Du kommentierst mit Deinem Google+-Konto. Abmelden / Ändern )

Verbinde mit %s